Dagen före nationaldagen, soligt och sommarvärme i Göteborg. Foo Fighters på Ullevi inför över 53 000 pers. Underbart! Jag hade ärligt talat inte så höga förväntningar, förväntade mig en bra konsert men inte så mycket mer, det skulle väll knappast gå att göra en i närheten så bra konsert som senast?

 

Jag borde ha fattat bättre. Detta bandet vet hur man levererar! Det kanske inte var den mest helgjutna låtlistan, de nya låtarna är inget som sticker ut direkt (men de gjorde sig trots allt bättre live än på skiva). Men det kompenseras 10 gånger om för det händer saker hela tiden på scenen och det är så jäkla mycket rock n roll i det här bandet. Öppningen med All my life var som en käftsmäll (där en Dave-kopia föll av scenen) och sen bara mullrade det på med Learn to fly och Pretender. Bandpresentationen var som vanligt underhållande och kombinationen av John Lennons Imagine och Van Halens Jump fick hela innerplan att hoppa. Såg väldigt kul ut från läktarplats. Daves hyllning till läkaren som hjälpte honom med sitt brutna ben var mäktig. I slutet av konserten lät Daves röst ungefär lika trasig som hans ben var för tre år sen. Men låtarna lyftes fram av publiken, vilken allsång!

 

När jag mötte upp Viktor, Linda och Jonte efter konserten var vi rörande överens om att det här var jävligt bra. När vi sågs innan konserten funderade vi över vad som skulle kunna hända under konserten. Vi tippade på att 1. En "fake" Dave skulle trilla av scenen. 2. Läkaren skulle hyllas med My Hero. 3. Taylor skulle sjunga på mer låtar än vanligt. Tre rätt, bingo. Ser redan fram emot nästa spelning.